Vad innebär egentligen alla våra nätverk och mötesplatser på Internet?
Illustration: Lotta Sjöberg (från Svenska Dagbladet)
Facebook har växt gigantiskt mycket och jag har varit medlem sedan september 2004 – långt innan det blev så stort som det är idag. Jag kommer ihåg välkomstmötet på universitetet i USA där vi ombads att skapa ett konto på Facebook för att lättare kunna ta del av fester, tillställningar och andra studentikosa inslag i vardagen…
Under mina år i USA användes Facebook rätt så flitigt men mer som en kalender och uppbokning för helgen eller pluggsessions än ett socialt nätverk…
När jag sedan kom tillbaka till Sverige 2006 glömde jag nästan bort Facebook (höll dock kontakten med mina amerikanska och utländska vänner via fejjan…) och när Facebook-vågen slog över Sverige i mitten på 2007 så frågade jag mig;
– Vad snackar alla om?
Då slog det mig att det lilla nätverk som jag varit med i hade växt utanför USA’s gränser och skulle fortsätta växa… Facebook Sverige har fått 1,2 miljoner nya medlemmar de senaste 10 månaderna!
Graf: www.joinsimon.se
Facebook är så stort att man nu både skriver böcker om det och det kommer snart filmer som handlar om det, i en artikel i Svenska Dagbladet pratar man om hur vår identitet skapas genom hur aktiva vi är på Facebook…
Under mina snart sex år med Facebook har jag endast lagt ut tre profilbilder och tre foton på min Wall – ändå så ligger där nästan 200 foton på mig som andra användare laddat upp OCH dessutom “taggat”!
Jag måste säga att jag är imponerad över hur människor hinner med att tagga, uppdatera, “like”-a osv. Även om jag tycker Facebook är fantastiskt användbart så tror jag att vi kanske lägger lite för mycket tid på “icke-fysiska” relationer…
Men visst, samtidigt blir det allt viktigare att synas på nätet. Solentro har både en egen Facebook sida och en Facebook-grupp och jag bloggar om möjligheten för alla att göra en egen bok och en massa andra saker kring bokskapande och Solentro – framförallt för att det är kul men visst… det ligger ju lite i sakens natur att någon läser det jag skriver… vad är annars poängen?