I helgens DI Weekend skriver Jan Gradvall i sin krönika om rädslan för att ungdomen ska glömma bort skrivkonsten – men att det istället har blivit tvärtom!
Medan ungdomar som växte upp på 1950-talet bara hade möjlighet att skriva med långsam blyertspenna några timmar om dagen, så skriver dagens ungdom under hela det vakna dygnet. “Digitaliseringen är inte ett hot mot litteraturen uta en nödvändighet för litteraturens framtid…” säger Catharina Wrååk (barnboksförfattarinna).
Jag har i tidigare inlägg berättat om bokens historia och Solentros delaktighet däri och tycker det är lika intressant varje gång det pratas om bokens utveckling…
