Enligt Ebba von Sydow så måste alla som är krönikörer också vara författare; “Att vara krönikör och inte ha klämt ur sig en roman är ungefär som att vara modebloggare utan Acne-kläder i garderoben. Man är ofullständig. Man saknar något. Man är – jo, jag säger det – misslyckad.”
Jag tror att alla har en berättelse inom sig – det svåra är att få ner den på pränt, ha tålamodet att formulera sig rätt, och framförallt, att vilja skriva oavsett om man kommer att bli utgiven eller oavsett om ingen någonsin kommer att läsa det man skrivit!
Givetvis kan drömmen finnas där, men om man endast skriver för att bli läst så tror i alla fall jag att innehållet inte blir lika äkta och att det tyvärr kan mynna ut i att man känner sig misslyckad om man inte skulle bli utgiven…
Dessutom ska man inte låta sig luras av alla glamorösa beskrivningar av hur det är att vara författare; “Där sitter de i ett ensligt sommarhus, hämtar inspiration och vilar blicken på ett gråblått hav, dricker te och låter orden flöda.” – skriver Ebba von Sydow.
Min bror, Tobias Schildfat, skrev på sin bok i över ett år – varje lördagförmiddag skrev han på sin bok medan hans kompisar sov, brunchade, joggade eller bara hängde – det var hårt arbete, krävde ett stort tålamod och väldigt mycket passion för att tillbringa så många timmar framför datorn… det fina var att han skrev för han ville berätta något! Han hade ingen aning om något förlag skulle nappa…
Så vad du än gör, sluta inte skriv, men skriv för din egen skull!
Idag har vi ju alla dessutom möjligheten att få vår bok tryckt och ha den i vår bokhylla oavsett om man blir utgiven eller ej – aldrig tidigare har det varit möjligt för dig och mig att göra en egen bok! Jag skrev om detta i ett tidigare inlägg men det tål att påpekas igen; “För första gången i mänsklighetens historia är det idag (och har varit i några år…) möjligt för vem som helst i världen med en dator och en internetuppkoppling att skapa en bok, i ett enda exemplar, om man så önskar och få den hemskickad i brevlådan inom några veckor. Vi barn av vår egen tid lever i en värld av sällan skådade möjligheter och därför missar vi ibland det storslagna som sker mitt framför våra ögon.“